Hoppa till huvudinnehållet
Artiklar

Reglering av ÄTA enligt AB 04

12 juli 2017

Landahls medarbetare Eric Grimlund har skrivit en expertkommentar i Blendow Lexnova.


I AB 04 2 kap 3 § stadgas att Entreprenören är, om inte annat följer av författning, berättigad och skyldig att under entreprenadtiden utföra sådana ÄTA-arbeten som föreskrivs av beställaren. Bestämmelsen innebär att beställarens befogenhet att anvisa ändringar är mycket långtgående och att entreprenören – genom tecknandet av entreprenadavtalet – åtar sig förpliktelser utöver vad som kalkylerats och framgår av entreprenadavtalet och följaktligen måste ha viss kapacitet tillgänglig för detta.

Utgångspunkten för att kunna ta ställning till en begäran om ÄTA-arbeten är det ursprungliga kontraktsåtagandet. ÄTA-arbeten begärs i förhållande till vad som ursprungligen avtalats. Avstampet i en diskussion om ÄTA blir följaktligen alltid en tolkning av gränserna för kontraktsåtagandet. Om tolkningen inte kan lösas med hjälp av kontraktet, kan en etablerad sedvänja ge stöd för hur kontraktet skall tillämpas.

Nästa utgångspunkt för ÄTA-diskussionen är definitionen på ÄTA-arbeten. Enligt begreppsbestämningarna i AB 04 innefattar ÄTA-arbeten ändringsarbete, tilläggsarbete som står i omedelbart samband med kontraktsarbetena och som inte är av väsentligt annan natur än dessa, samt avgående arbete. Definitionen är något förvillande då uttrycket ändringsarbete rimligen innefattar både tilläggsarbete och avgående arbete. I litteraturen föreslås olika definitioner eller distinktioner på uttrycken. Det har föreslagits[1] att en ändring skall anses avse kontraktsarbetenas omfattning eller utförande, medan kontraktsarbetenas omfattning kan ökas (tilläggsarbete) eller minskas (avgående arbete). Möjligen kan uttrycket ändringsarbete tolkas som betydande något annat än tilläggsarbete eller avgående arbete. Det har i litteraturen föreslagits mer tekniska definitioner av begreppen[2] .

Definitionen på ÄTA-arbeten tydliggör att ett tilläggsarbete måste stå i omedelbart samband med kontraktsarbetena och inte vara av väsentligt annan natur än dessa för att betraktas som ett ÄTA. Båda rekvisiten måste vara uppfyllda samtidigt för att det skall vara frågan om ett ÄTA, d.v.s. arbeten måste både stå i omedelbart samband och inte vara av väsentligt annan natur. Motsvarande krav kan inte utläsas beträffande ändringsarbete.

I AB 04 2 kap 6 § stadgas att ÄTA-arbete enligt 3 § i detta kapitel skall beställas skriftligen innan det påbörjas. Kravet på skriftlig beställning är uppfyllt, om beställaren överlämnar ritning eller annan handling som innefattar ÄTA-arbete till entreprenören. Som framgår av bestämmelsen är alltså beställarens ändringsbefogenheter förbundet med ett formkrav. Formkravet är speciellt i den bemärkelsen att det är entreprenören som bär risken för att formkravet är uppfyllt.

Konsekvensen av att arbeten utförts utan skriftlig beställning är att entreprenörens rätt till betalning blir en öppen fråga. Det föreskrivs nämligen i 2 kap 8 § att arbeten utförda utan skriftlig beställning bara berättigar till ersättning om det annars vore oskäligt. Rätten till betalning skall i denna situation alltså ytterst bedömas med ledning av ett oskälighetsrekvisit.

Reglerna om ÄTA-arbeten kompletteras med bestämmelserna om s k likställda arbeten, AB 04 2 kap 4 §. Tekniken är att vissa situationer som uppkommer under entreprenadtiden skall likställas med att beställaren har beställt ÄTA. Reglerna kompletteras med viss underrättelseskyldighet enligt 7 §. Bestämmelserna om formkraven för ÄTA-arbeten kan alltså sammanfattas så att det föreskrivs skriftlig beställning för av beställaren föreskrivna ÄTA, men att det beträffande s k likställda arbeten inte erfordras skriftlig beställning utan istället viss underrättelseskyldighet som inte behöver vara skriftlig. Till detta kommer att det inte är helt ovanligt att beställaren i de administrativa föreskrifter som används söker att skärpa formkraven för betalningsskyldighet för ÄTA-arbeten.

I praktiken är det inte helt ovanligt att ÄTA utförs av entreprenören utan att kraven på skriftlig beställning har följts. I litteraturen hävdas ibland att detta medför att entreprenören i en sådan situation inte har rätt till ersättning för utförda ÄTA och att bestämmelsen i 6 § alltså har en preklusionsverkan, d.v.s. att den avskär entreprenörens rätt till ersättning. Emellertid framstår detta som en alltför definitiv tolkning av bestämmelserna. Kravet på skriftlighet anses ju vara uppfyllt om en ritning eller en annan handling som omfattar ÄTA-arbeten överlämnas till entreprenören. På samma sätt anses kravet uppfyllt om ÄTA-arbetet är protokollfört vid ett sammanträde mellan parterna. Det är alltså tydligt att det accepteras att ett avtal om ÄTA-arbete kan uppkomma konkludent. Den rättsfakta som får anses grunda ett avtal om ÄTA-arbeten är följaktligen betydligt mer vidsträckt än enbart ett formalistiskt krav på skriftlig beställning. Det faktum att entreprenören inte kan bevisa en skriftlig beställning av ÄTA-arbeten kan alltså inte prekludera vare sig entreprenörens rätt till ersättning eller anspråk på tidsförlängning.

Hur skall man då se på situationen när arbeten utförts som av entreprenören anses vara ÄTA-arbeten, men där beställaren inte vill vidkännas betalningsansvar? Möjligen kan situationen när ÄTA-arbete utförts utan skriftlig beställning beskrivas på följande sätt.

Första steget är alltid att tolka kontraktshandlingarna för att avgöra om omdiskuterade arbeten är sådana som ryms inom entreprenörens kontraktsåtagande, d.v.s. om de ingått i kontraktsarbetena eller om det är frågan om tillägg. Det blir här upp till entreprenören att bevisa att så är fallet, d.v.s. att arbetena i fråga inte ingått i det ursprungliga åtagandet.

Om det är frågan om tillägg, är nästa steg att avgöra om arbetet begärts av beställaren, trots att formkravet på skriftlighet inte uppfyllts. Det blir även här en uppgift för entreprenören att bevisa att så är fallet, d.v.s. att beställaren faktiskt begärt det omtvistade utförandet.

Ett nästa steg kan vara – om det är svårt att bevisa faktisk beställning – att beställaren genom passivitet har godtagit betalningsansvar då denne iakttagit att arbetena utförts, medveten om att det varit frågan om tillägg. Även påståendet om s k hypotetiskt samtycke från beställaren kan åberopas, möjligen i kombination med att arbetena har varit nödvändiga för utförandet av kontraktsarbetena eller tillfört beställaren värde. Det sagda kan slutligen kombineras med en tillämpning av oskälighetsbestämmelsen i AB 04 2 kap 8 §.

Den kanske självklara slutsatsen av det sagda blir den vanliga – försök att upprätthålla formkraven vid förändringar av kontraktsarbeten. Slutsatsen bör gälla både beställare och entreprenörer. Även om brister i uppfyllandet av formkraven inte med nödvändighet utesluter ekonomisk reglering av ÄTA, undviks många osäkerhetsmoment om de följs.


[1] Se Samuelsson, Per, Särskilt om ändrade förhållanden, 2011, sid 118 f.
[2] Se Andersson, Eilert och Hedberg, Stig, ÄTA-arbeten, 2012, sid 21.