09 november 2017
Landahls medarbetare Peter Degerfeldt har skrivit en expertkommentar i Blendow Lexnova där han behandlar ämnet Budgetar, gissningar och prognoser – vad konstituerar en ungefärlig prisuppgift?
Konsumenttjänstlagens 36 § är i konsumententreprenader ofta föremål för olika tolkningar. Bestämmelsen lyder:
36 § I den mån priset inte följer av avtalet, skall konsumenten betala vad som är skäligt med hänsyn till tjänstens art, omfattning och utförande, gängse pris eller prisberäkningsätt för motsvarande tjänster vid avtalstillfället samt omständigheterna i övrigt.
Har näringsidkaren lämnat en ungefärlig prisuppgift får det uppgivna priset dock inte överskridas med mer än 15 procent, såvida inte någon annan prisgräns har avtalats eller näringsidkaren har rätt till pristillägg enligt 38 §.
Under det senaste året har det skrivits ett flertal olika expertkommentarer gällande bestämmelsen första stycke och då närmare om löpande räkning och skäligt pris. De expertkommentarerna har främst tillkommit med anledning av att det avgjorts mål i hovrätten och HD angående löpande räkning. Av citerad bestämmelse framgår dock också att i konsumententreprenader kan också frågan om en ungefärlig prisuppgift aktualiseras. Någon motsvarande reglering på det kommersiella området eller i standardavtalen AB, ABT 06 eller ABK 09 finns inte.
Som framgår av andra stycket är utgångspunkten den att om entreprenören lämnar en ungefärlig prisuppgift äger inte entreprenören avvika från den med mer än 15 procent. Det ska noteras att det dock inte är en absolut och tvingande regel, utan parterna kan avvika från lagens bestämmelser härvidlag och avtala om en annan procentsats. En ungefärlig prisuppgift skulle jag rubricera som ett takpris, d v s i grunden ett avtal om att ersättningsformen är löpande räkning men med ett yttersta tak för ersättningsrätten för åtagandet. Den ungefärliga prisuppgiften ligger således nära ett fast pris och lägger en - betydande - risk på entreprenören. Är entreprenörens lämnade prisuppgift fel så får entreprenören stå konsekvensen av detta och färdigställa åtagandet till den lämnade prisuppgiften. I kontraktsformuläret anknutet ”Hantverkarformuläret” t ex finns under rubriken ”D. Pris” en särskild rubrik för om entreprenören lämnat en ungefärlig prisuppgift. Diskussioner/tvister om ungefärliga prisuppgifter har ofta sin bakgrund i muntliga avtal, men frågan om tolkningen av den ungefärliga prisuppgiften ställs på sin spets även i skriftliga avtal. Tvisterna har naturligtvis också upprinnelse i att arbetet blivit dyrare än den uppgift som möjligen initialt diskuterats. Tvisten handlar då ofta om den lämnade uppgiften är att rubricera som en ungefärlig prisuppgift eller om det bara varit fråga om en gissning, budget, uppskattning etc. Vidare är gissningen/budgeten/skattningen inte på något sätt bindande för entreprenören, utan denne har rätt till full ersättning för sina nedlagda kostnader (ofta i kombination med ett entreprenörsarvode) för arbetets utförande. Av förarbetena till konsumenttjänstlagen framgår att för att en ungefärlig prisuppgift ska anses föreligga från näringsidkarens sida bör näringsidkarens uttalanden om priset vara konkreta och preciserade. Uttalandet ifrån näringsidkarens sida måste innehålla en konkretion så att det framstår som en reell prisuppgift och det oavsett att priset betecknats som ungefärligt eller angetts med en liknande reservation (prop 1984/85:110 s 303).
I december förra året avgjorde Hovrätten för Västra Sverige (mål T 1461-15) ett mål på bl a temat ungefärlig prisuppgift. Bakgrunden var i korthet följande. Entreprenören utförde på konsumenternas uppdrag en småhusentreprenad från mitten av år 2011 fram till slutet av år 2012. Slutbesiktning skedde i januari 2013. Entreprenören betecknade det uppförda huset som en ”lyxvilla”. Entreprenören fakturerade konsumenterna totalt ca 19,5 miljoner kr för de utförda arbetena. Konsumenterna betalade dock ”bara” strax över 15 miljoner kr till entreprenören för de utförda arbetena. Tvist uppstod om konsumenternas betalningsskyldighet för resterande belopp. Målet innehöll frågor om vad som avtalats beträffande priset för entreprenadarbetena, om vad som utgjorde ett skäligt pris för entreprenaden och om det förelåg fel på de utförda arbetena. Som i de flesta andra entreprenadmål var det således ett flertal olika omständigheter och invändningar inblandade och åberopade. Men koncentrationen i denna kommentar ligger på frågan om den ungefärliga prisuppgiften. Kontakterna mellan parterna hade inletts genom att konsumenterna presenterade ett antal (arkitekt)ritningar för entreprenören. Olika diskussioner fördes mellan parterna angående utförandet av arbetena. Entreprenören skickade ett e-postmeddelande innan arbetena igångsattes där entreprenören uttryckte att ”Prisbilden på ert hus i nuläget, är svårt att uppskatta men en kvalificerad gissning skulle kunna vara följande…” Den ”kvalificerade gissningen” var uppställd på två olika utföranden och uppdelad, med olika delpriser, för olika arbetsmoment (t ex markarbeten, olika gjutningar, materialval etc). Delposterna var därefter summerade. Entreprenören erhöll muntligen uppdraget att påbörja grundläggningsarbeten. Efter att grundläggningen var färdigställd uppstod stopp i arbetet med anledning av att bygglovet inte var klart i sin helhet. Parterna förde därefter olika diskussioner om utförandet och diskuterade även kontraktsutkast. Så snart frågorna kring bygglovet var utrett återupptogs arbetet och ett skriftligt entreprenadkontrakt (ABS 09-formuläret) undertecknades av parterna så småningom. I kontraktet nämndes inget om en ungefärlig prisuppgift. Däremot var aktuell e-post med den ”kvalificerade gissningen” intagen som en kontraktsbilaga. Slutkostnaden för entreprenaden blev högre än den ”kvalificerade gissningen” och parterna kunde inte komma överens om priset som konsumenterna var skyldiga att erlägga för utförda arbeten. Entreprenörens inställning var att kontraktsbilagan, e-postmeddelandet med den ”kvalificerade gissningen”, inte var bindande och inte heller var att rubricera som en ungefärlig prisuppgift. Underlaget, ritningar byggbeskrivningar etc, var också därefter justerade, reviderade och ändrade. Konsumenternas inställning var att ”gissningen” var en ungefärlig prisuppgift som de hade planerat sin ekonomiska ram för bygget utifrån och således var bindande för entreprenören.
Tingsrättens bedömning var att den ”kvalificerade gissningen”/budgetförslaget förvisso inte var rubricerad som en ungefärlig prisuppgift, men förslaget var tillräckligt preciserat och utgjorde en prisuppgift för de olika arbetsmoment som upptogs däri. Budgetförslaget/”gissningen” var åberopat i kontraktet, hade förekommit och diskuterats vid olika ekonomimöten mellan parterna och enligt tingsrätten var det klart att dokumentet hade tillmätts en väsentlig betydelse för parternas ekonomiska överväganden i entreprenaden. ”Gissningen” skulle enligt tingsrätten ses som en ungefärlig prisuppgift för varje enskilt moment i förslaget. Konsekvensen av detta var att tingsrätten justerade enskilda prissatta arbetsmoment utifrån konsumenttjänstlagens reglering om att den ungefärliga prisuppgiften får avvika med max 15 procent från vad som ursprungligen angivits. Entreprenören erhöll mer betalt, men inte fullt.
Entreprenören överklagade till hovrätten. Hovrätten konstaterade i likhet med tingsrätten att den ”kvalificerade gissningen”/budgetförslaget var en ungefärlig prisuppgift i konsumenttjänstlagens mening; förslaget/”gissningen”/budgeten var tillräckligt precis och hovrätten fann i likhet med tingsrätten att dokumentet tillmätts betydelse av parterna. Hovrätten fann däremot att det var prisuppgiften i sin helhet som utgjorde den ungefärliga prisuppgiften och inte de enskilda delposterna var för sig. Konsekvensen av detta medförde att den ungefärliga prisuppgiften och ”taket” justerades upp 700 000–800 000 kr i hovrätten i förhållande till vad tingsrätten kommit fram till.
Sammanfattningsvis är det att konstatera att såväl tingsrätten som hovrätten inte tillmätte rubriceringen av dokumentet någon vidare eller avgörande betydelse. Det är således ointressant om entreprenören lämnar en budget, gissning eller uppskattning eller vad parterna kallar uppgiften sinsemellan, utan vad som är avgörande är om prisuppgiften innehåller någon konkretion och eller/hur dokumentet/uppgiften behandlats mellan parterna i entreprenaden. Det var nog egentligen inte särskilt överraskande. I det sammanhanget var det, enligt min uppfattning, dock något överraskande att hovrätten, utan någon egentlig vidare motivering, ansåg att den totala summeringen av de enskilt prissatta arbetsmomenten var det som utgjorde den ungefärliga prisuppgiften. En invändning mot det synsättet är att prisuppgiften i delar kan bli en chimär. Räknar entreprenören ”bort sig” i ett enskilt – dyrbart - arbetsmoment kan den felräkningen/förlusten ”hämtas” in på en annan post för entreprenören, eftersom det enligt hovrätten var avgörande att entreprenören höll sig inom den totala prisuppgiften. Det kan te sig överraskande för konsumenten som satt sin tillit till att priset är uppdelat på olika moment. Det var i målet konstaterat att dokumentet med (de skilda) prisuppgifterna och totalsummeringen hade tillmätts väsentlig betydelse av parterna, då har jag svårt att tro att inte parterna också hade diskuterat och ”nagelfarit” enskilda poster i beskrivna och prissatta arbetsmoment. Det argumentet kan då ses tala för att tingsrättens bedömning var mer riktig än hovrättens. Målet överklagades till HD, som dock valde att inte meddela prövningstillstånd, vilket kan vara synd med tanke på att tvister anknutna till ungefärliga prisuppgifter förekommer i en inte helt obetydlig omfattning och även att aktuell frågeställning hade varit intressant att få klargjord.