09 maj 2018
Eric Grimlund skriver expertkommentar i Blendow Lexnova – Entreprenadrätt om formkrav för hantering av ÄTA, hinder och forcering samt behörigheter i entreprenader.
Ett viktigt kännetecken för ett entreprenadavtal som är tecknat i anslutning till standardbestämmelserna AB 04 och ABT 06 är beställarens rätt att begära ändringar i entreprenaden, ÄTA. Utgångspunkten i svensk kontraktsrätt är annars normalt den motsatta – avtal skall hållas. Att avtal skall hållas innebär som huvudregel att förändringar av avtalsinnehållet bara kan ske om båda parterna är överens om detta. Enligt AB 04 och ABT 06 är utgångspunkten istället den motsatta, d.v.s. att beställaren kan begära tillägg till eller avdrag från redan beställda arbeten. Detta sker genom att beställaren har rätt att begära att ändringsarbeten, ÄTA, utförs av entreprenören.
Beställarens rätt till ÄTA kommer till uttryck i samma bestämmelse i både AB 04 och ABT 06, nämligen 2 kap 3 §. Av bestämmelsen följer också entreprenörens skyldighet – men också rättighet – att utföra de ÄTA som beställaren begär.
En förutsättning för beställarens rätt att få ändringar utförda är att det är frågan om ett arbete som faller under definitionen av ÄTA. Samma sak gäller entreprenörens skyldighet och rättighet att få utföra arbetet
ÄTA definieras som ”Ändringsarbete, Tilläggsarbete som står i omedelbart samband med kontraktsarbetena och som inte är väsentlig annan natur än dessa, samt Avgående arbete.”
Systemet med entreprenörens skyldighet att utföra ÄTA ställer krav på entreprenörens beredskap med resurser. Entreprenören måste vara beredd på att under entreprenadtiden tillhandahålla ytterligare resurser för tillkommande arbeten. En beställning av tillägg öppnar samtidigt möjligheten till förlängning av kontraktstiden. Av AB 04 samt ABT 06 4 kap 2 § följer att kontraktstiden skall förlängas i den utsträckning som bl.a. ÄTA påverkar möjligheten att hålla tiden.
Utöver beställarens rätt att begära ÄTA, finns en rätt för beställaren att begära att entreprenören vidtar forcering. Med detta avses att entreprenören forcerar arbetena för att minimera eller undvika en förlängning av kontraktstiden på grund av t.ex. tillkommande ÄTA.
I Blendow Lexnovas Expertkommentar för maj 2017 har jag berört den komplicerade situation som uppkommer om parterna i ett entreprenadavtal inte följer de formkrav som uppställs för hanteringen av ÄTA. Slutsatsen i den kommentaren var att parterna gör bäst i att försöka hitta ett formaliserat system för ÄTA-hanteringen – även om det faktum att entreprenören i en entreprenad brustit i formalia vid ÄTA-hanteringen inte med automatik innebär att denne mister möjligheten att få ersättning för utförda ÄTA. Denna något självklara slutsats motsvarar också den bärande tanken bakom formkraven för ÄTA – att det ligger i parternas gemensamma intresse att det råder ordning och klarhet gällande eventuella tillägg till kontraktsarbetena.
Med denna slutsats som utgångspunkt redovisar jag i det följande de väsentligaste formkraven för ÄTA och hinder, vilka en entreprenör alltså gör bäst i att följa. Genomgången förutsätter givetvis att det inte finns avvikelser från bestämmelserna intaget i t.ex. de administrativa föreskrifterna.
AB 04
Enligt AB 04 2 kap 6 § skall ÄTA-arbete beställas skriftligen innan det påbörjas. Som skriftlig beställning accepteras att beställaren överlämnar ritning eller annan handling (t.ex. pm) till entreprenören. Skriftlighetskravet är också uppfyllt om en anteckning om beställningen har skett i byggmötesprotokoll, AB 04 3 kap 3 §.
En entreprenör som får en muntlig beställning av ÄTA bör be om att få en skriftlig bekräftelse på beställningen. Uteblir den skriftliga beställningen, bör entreprenören själv skriva till beställaren och bekräfta beställningen av ÄTA.
ABT 06
Enligt ABT 06 finns det inte något krav på skriftlig beställning av ÄTA. En muntlig beställning är tillfyllest. Av bestämmelserna följer att det åvilar entreprenören att underrätta beställaren om att ett ÄTA-arbete är aktuellt. Den vanligaste situationen är att ett så kallat likställt arbete aktualiseras, ABT 06 2 kap 6 §. Muntlig underrättelse är emellertid tillräcklig.
Bakgrunden till att regleringen i ABT 06 skiljer sig åt från den i AB 04, är att det är entreprenören som utför projekteringen och följaktligen normalt den som i samband med detta upptäcker behov av förändringar av beställningen.
Däremot finns ett skriftlighetskrav gällande entreprenörens meddelande om beställaren begär viss funktion eller teknisk lösning som entreprenören anser berättiga till särskild ersättning. Då erfordras skriftlig underrättelse från entreprenören, ABT 06 2 kap 7 §.
Skriftlighetskravet är uppfyllt om en anteckning har skett i byggmötesprotokoll, AB 04 3 kap 3 §.
Hinder
Enligt både AB 04 och ABT 06 gäller att entreprenören är skyldig att utan dröjsmål underrätta beställaren om sådant som denne inser eller bör inse kommer att medföra rubbning av tidplan eller försening av entreprenaden. Det finns inte något skriftlighetskrav på denna underrättelse.
Forcering
Enligt bestämmelsen i 4 kap 6 §, både i AB 04 och ABT 06, gäller att forcering skall beställas skriftligen. Om forcering inte beställs och tidsförlängning p.g.a. ÄTA inte medges av beställaren, har entreprenören i vissa fall rätt att trots detta forcera på beställarens bekostnad. Innan sådan forcering vidtas krävs dock att entreprenören meddelar beställaren. Ett sådant meddelande skall vara skriftligt.
Behörighetsfrågor
Slutligen vill jag nämna något om behörighet, d.v.s. vem hos entreprenören respektive beställaren som är behörig att ta emot de meddelanden och underrättelser som nämns ovan, liksom att beställa ÄTA eller forcering.
Av bestämmelsen i 3 kap 1 § i både AB 04 och ABT 06, följer att vardera parten i entreprenadavtalet skall utse ett ombud för entreprenaden. Ombudet har behörighet att med bindande verkan företräda parten. Skrivningen kan sägas utgöra en sorts fullmakt.
Om ombud inte utses eller om ombudet inte medverkar vid projekteringen eller vid entreprenadarbetena, kan det inträffa att en annan person i praktiken tar uppgiften som ombud. Situationen blir då genast svårbedömd. Naturligtvis kan den förutseende entreprenören eller beställaren – när situationen uppkommer – fråga motparten vem eller vilka personer som är behöriga att fatta bindande beslut gällande entreprenaden. Detta är naturligtvis det sätt som rekommenderas.
Om det inte är klargjort vem som är ombud eller annan formellt utsedd företrädare för en part vid hanteringen av en entreprenad, kan reglerna om s.k. ställningsfullmakt bli aktuella. Dessa regler innebär att en person kan ha en sådan anställning/ställning hos en part som medför en rätt att handla för partens vägnar. Det enkla exemplet på detta är kassörskan i mataffären. Denne har både rätt att både lämna ut varor till kunder och att ta emot betalning för dessa. Något krav på att uppvisa en fullmakt för detta finns inte för att köpet skall blir bindande. På samma sätt kan en anställd hos en entreprenör eller en beställare ha en sådan anställning att det följer av denna ställning att vederbörande har rätt att ingå avtal och följaktligen att ta emot meddelanden och underrättelser. Frågan kan dock vara svårbedömd, och den anställdes potentiella ställning vansklig att förlita sig på.
I ett avgörande från 2014, NJA 2014 s. 684, har Högsta domstolen meddelat att en person i chefsställning för en väl avgränsad och självständig verksamhetsdel, som regel är behörig att företa sådana rättshandlingar som normalt vidtas i och för verksamhetsgrenens vardagliga fortgång, om chefspositionen av företagsledningen har tydliggjorts utåt. Ett förlikningsavtal har med hänsyn till omständigheterna inte ansetts vara av sådan vardaglig natur.