Hoppa till huvudinnehållet
Artiklar

Varning för snöras eller fastighetsägarens ansvar för snö och is som kan rasa ned

14 oktober 2015

Landahls medarbetare Carolina Gustavsson har skrivit en expertkommentar i Blendow Lexnova där hon behandlar fastighetsägarens ansvar för snöras och tar bl a upp frågan om skyltning och om det går att överlåta ansvaret på en ställföreträdare. 


Inledning

Nu när stora delar av Sverige är täckt av snö finns det anledning att fundera över vilket ansvar en fastighetsägare har för snö och is. Räcker det att fastighetsägaren sätter upp skylten ”Varning för snöras"? Nej, en fastighetsägare har ett större ansvar än att sätta upp en skylt men att sätta upp en skylt ingår också i ansvaret. Kommentaren syftar till att ge en bild av fastighetsägarens ansvar för snö och is som kan rasa ned.

Ansvar enligt ordningslagen

En fastighetsägare har enligt ordningslagen 3 kap 3 § 2 st ansvar för snö och is som kan rasa ned och skada person eller egendom på offentlig plats. Ansvaret innebär att fastighetsägaren utan oskäligt dröjsmål ska avlägsna snö och is från tak, rännor och liknande anordningar. Avlägsnande ska ske så att det inte uppkommer risk för att person eller egendom kommer att skadas. Med offentlig plats enligt ordningslagen avses gator, vägar, torg och parker och andra platser som i detaljplanen är angivna som allmän plats. Vad som är oskäligt dröjsmål varierar från fall till fall. Det är svårt att göra en generell bedömning men jag skulle säga att så snart som möjligt ska snö och is tas bort. Fram till dess att snö och is tas bort ska fastighetsägaren varna för nedfallande snö och is. Här kommer alltså skylten varning för snöras, nedfallande snö eller liknande, vilket även kan innebära att det ska stå en person på trottoaren eller gatan och varna. ”Så snart som möjligt” kan ju också ha olika betydelse för olika personer men det ska vara prioriterat att såväl inspektera taket om det finns risk för nedfallande snö som att ta bort snön som riskerar att skada personer som går på trottoaren eller bilar som står parkerade på gatan. Att upptäcka snörasrisken på fredagen och vänta till måndag då arbetsveckan drar igång uppfyller inte lagens krav på utan oskäligt dröjsmål utan är en för långsam hantering av snö och is.

För att skylten ”Varning för snöras” inte ska bli utan verkan är det viktigt att använda den när det finns en risk för snöras, inte som en permanent installation.. Som ett exempel på det bifogar jag en bild i kvarteren runt advokatbyråns kontor.

Snörisk

Enligt min uppfattning är detta inte ett korrekt sätt att använda skylten eftersom det vid tillfället inte fanns någon rasrisk då det var snöfritt. Skylten ska användas när det finns en risk för snöras. Eftersom fastighetsägaren har ansvar för att snö och is inte ska falla ned ska skylten varna och sedan tas bort när snö och is på taket åtgärdats. Som komplement till en skylt kan fastighetsägaren låta någon bevaka gatan, exempelvis en frekventerad gångväg, till dess att fastighetsägaren tagit bort snön eller till dess anlitad entreprenör kommit på plats. Förutom att fastighetsägaren kan bli skadeståndsrättsligt ansvarig för de skador som kan uppkomma till följd av nedfallande snö och is kan fastighetsägaren även bli straffrättsligt ansvarig för att inte ha tagit hand om snö och is som kan rasa ner. Flera av Er är säkert väl bekanta med dödsolyckan på Drottninggatan i Stockholm. Jag återkommer till det rättsfallet under rubriken ”Kan fastighetsägaren delegera ansvaret för nedfallande snö och is till någon annan?”.

För några månader sedan prövade Östersunds tingsrätt (mål nr B 1012-14) om ett fastighetsbolag hade orsakat två personer kroppsskada genom att underlåta att skotta taket och spärra av trottoaren runt en viss fastighet. Snö och is hade rasat ner och en person fick en sårskada på fingret och en lättare hjärnskakning. Den andra personen fick hjärnskakning, en tand avslagen och en annan tand skadad. Fastighetsägaren hade den aktuella dagen varken skottat taket eller spärrat av trottoaren. Vid tillfället var det ca 40 cm snö och det var även töväder och avsmältning pågick. Taket var brant och det gick inte att besiktiga från gatan utan krävde besök i grannfastigheterna eller en skylift. Taket var försett med snörasskydd och värmekabel i hängrännan. Bolaget brukade titta till taket dagligen men det fanns inte några fastställda rutiner för hur tillsynen skulle ske. Istappar kunde bildas snabbt och kunde uppkomma under dagen. Tingsrätten konstaterade att företrädare för fastighetsbolaget hade tittat till fastigheten under dagen men inte gjort en fullständig inspektion av taket, t ex genom att besöka grannfastigheterna. Fastighetsbolaget invände att det inte kan krävas att en fastighetsägare dagligen kontrollerar ett svåråtkomligt tak för att fastställa att risk för ras inte föreligger. Tingsrätten konstaterade att det var 40 cm snö i Östersund den aktuella dagen samt töväder och därför hade det stått klart att istappar kunde bildas mycket snabbt. Mot bakgrund därav borde bolaget ha spärrat av trottoaren för att kunna göra en tillräckligt noggrann kontroll av taket och att titta till taket nerifrån gatan var inte tillräckligt. Bolaget var ansvarigt för de uppkomna skadorna. Gärningen bedömdes som vållande till kroppsskada. Bolaget fick betala företagsbot.

I ett avgörande från Svea hovrätt 2012 (mål nr B 5094-12) konstaterade hovrätten att det inte var utrett varifrån snö och is hade fallit, om det var från husets tak eller från husets fasad och då ordföranden i bostadsrättsföreningen var helt ny var det inte klarlagt om ordföranden gjort sig skyldig till underlåtenhet att vidta åtgärder kring snö och is. Åtalet ogillades därför.

Här finns praxis på två olika bedömningar, en bedömning där man friar och en bedömning där man fäller fastighetsägaren för att denne inte har gjort en besiktning av taket den aktuella dagen så att snö och is kunnat rasa ner.

Det är en bedömning i varje enskilt fall om underlåtenhet att ta bort snö och is kan föranleda straffrättsligt ansvar eller inte. Utgångspunkten för en fastighetsägare ska därför enligt min uppfattning vara att ha rutiner för att kontrollera taket på mest lämpligt sätt, om det är från gatan, från en grannfastighet eller skylift avgörs av de specifika förhållandena för varje fastighet. Till dess att snö och is kan tas bort eller tills en noggrann kontroll kan göras ska fastighetsägaren varna för att det finns risk för snöras genom att spärra av, sätta ut skyltar och andra anordningar. Om det vid närmare inspektion konstateras att det finns risk för nedfallande snö och is ska fastighetsägaren se till att detta avlägsnas så att skada på människor och egendom inte uppkommer.

Kan fastighetsägaren delegera ansvaret för nedfallande snö och is till någon annan?

Av 3 kap 3 § 3 st ordningslagen följer att det är fastighetsägaren eller den nyttjanderättshavare eller någon annan som på grund av avtal har satts i ägarens ställe som har ansvar för snö och is som kan rasa ned. Huvudregeln är att det är fastighetsägarens ansvar men fastighetsägaren kan delegera detta ansvar till en nyttjanderättshavare eller exempelvis en entreprenör. I det tidigare nämnda rättsfallet gällande Drottninggatan, NJA 2005 s 372, var frågan om företrädare för en plåtslagningsfirma var ansvarig i fastighetsägarens ställe för snö- och isröjningsarbetet på taket på två fastigheter på Drottninggatan i Stockholm. En fotgängare träffades av ett nedfallande isblock och avled av skadorna. Högsta domstolen konstaterade att plåtslageriet hade ingått ett avtal med ägaren till fastigheterna om snöskottning av tak och gångbanor på fastigheterna. Av avtalet framgick att entreprenören genom yttre besiktning skulle fastställa när snöskottning av taket och gångbanor skulle ske och att snöskottning skulle utföras snarast möjligt. Beställaren kunde också avropa ytterligare takskottning. Högsta domstolen konstaterade att besiktning skulle ske genom yttre besiktning och det kan därför inte anses innebära en begränsning av ansvaret utan plåtslagerifirman och dess ställföreträdare hade tagit över fastighetsägarens ansvar för nedfallande snö och is. Den aktuella dagen liknar fallet i Östersund. Det hade fallit närmare 40 cm snö. Temperaturen var växlande mellan minus- och plusgrader och vid 7-tiden på morgonen när det fortfarande var mörkt besiktigade företrädaren för plåtslagerifirman taket från gatan och under dagen hade temperaturen stigit och det fanns en tämligen stor istapp på fasaden som inte låg inom företagets ansvarsområde, vilket taket gjorde. På taket fanns en riskfaktor i form av en ”gryta” där snö och is kunde samlas. Eftersom detta är ett av de mest trafikerade gångstråken i Stockholm skulle genast göras en noggrann besiktning och åtminstone tillses att gångbanan nedanför avspärrades så att det inte kunde uppstå risk för personskador. Det vidtogs ingen åtgärd varför företrädare för plåtslagerifirman dömdes för vållande till annans död.

Den slutsats som kan dras är att fastighetsägaren kan sätta annan, t ex en nyttjanderättshavare eller entreprenör i sitt ställe om det av avtalet tydligt framgår att så är fallet, d v s den som får ansvaret måste ha full möjlighet att kunna påbörja skottning när så är behövligt och ha ett ansvar också för att kontrollera att det inte bildas snö eller is som riskerar att falla ner.

Sammanfattning

Det är fastighetsägaren som har ansvar för att snö och is inte faller ned och skadar personer och egendom. Detta ansvar kan genom ett tydligt avtal delegeras till en nyttjanderättshavare eller exempelvis en entreprenör. Det åligger fastighetsägaren eller den som satts i hans ställe att kontrollera taket, inte enbart från gatan utan även från taket eller skylift genom en noggrann besiktning. I avvaktan på att det går att göra en noggrannare besiktning vid bättre väder ska trottoaren spärras av när det är risk för nedfallande snö och is så att personer och egendom inte kommer till skada. Om det finns snö och is som riskerar att rasa ned ska den som är ansvarig ta bort snö och is utan oskäligt dröjsmål. Utöver ansvar för nedfallande snö och is har fastighetsägaren ansvar för att röja snö. Hur detta ansvar fördelar sig mellan kommunen och fastighetsägaren kan vara komplicerat och bli underlag för en kommande expertkommentar.