01 juni 2016
Landahls medarbetare Eric Grimlund har skrivit en expertkommentar i Blendow Lexnova där han berör hävning av entreprenadavtal. Kommentaren belyser bl a centrala frågor som hävningsgrunder och hävningsförklaring, men även vad som gäller för moment som vid hävning ännu inte har avslutats, s k återstående arbeten.
De regler som parterna i ett entreprenadavtal normalt tillämpar för att hantera entreprenaden under entreprenadtiden syftar underförstått till att entreprenaden ska fullföljas. Bestämmelserna om hävning har givetvis ett helt annat syfte, nämligen att avveckla entreprenadförhållandet på ett ordnat sätt.
Det är en vanlig uppfattning i entreprenadsammanhang att hävningsreglerna sällan tillämpas. Icke desto mindre är det min erfarenhet att överväganden om en hävning inte sällan aktualiseras när parts bristande fullgörelse av avtalsförpliktelser diskuteras. Det kan därför vara av intresse att lite översiktligt diskutera reglerna i AB 04 om hävning, hur dessa kan tillämpas och vad som gäller i allmänhet. Följande diskussion tar sin utgångspunkt i att det är beställaren som häver avtalet.
I AB 04 redovisas ett antal situationer där beställare respektive entreprenör har rätt att häva entreprenadkontraktet, 8 kap. 1 respektive 2 §. Det framgår emellertid inte av texten om de uppräknade hävningssituationerna är uttömmande, d.v.s. om parternas hävningsrätt är begränsad till nämnda situationer eller om även andra, ej uttryckta hävningssituationer, kan åberopas.
Den allmänna uppfattningen får anses vara att de hävningssituationer som anges i AB inte är uttömmande. Part kan alltså åberopa även andra hävningsgrunder, utöver de som räknas upp i AB 04.
En hävning enligt AB 04 omfattar återstående arbeten, d.v.s. sådana kontraktsarbeten som vid hävningen ännu inte är utförda men som enligt avtalet skulle ha utförts av entreprenören om inte hävning skett. Detta synsätt skiljer sig från andra områden, exempelvis det köprättsliga. Där är istället utgångspunkten att en hävning medför en total återgång av parternas prestationer: det köpta går tillbaka till säljaren som i sin tur betalar tillbaka vad som erlagts för varan som köpeskilling. Vid hävning av en entreprenad är situationen annorlunda. Då behåller beställaren den del av objektet som redan är utfört och entreprenören har rätt till betalning för det utförda. Total återgång av entreprenaden är inte möjlig bl.a. därför att en entreprenör inte kan återta vad som byggts och blivit fast egendom.
Genom hävningen fråntas entreprenören rätten att utföra eventuella avhjälpandearbeten rörande fel efter hävningen, 8 kap. 6 § 2 st. En beställare behöver alltså inte acceptera att entreprenören fortsätter med något som helst arbete på entreprenaden efter hävningstidpunkten.
En hävning innebär emellertid inte att entreprenadkontraktet upphävs i sin helhet. Tillspetsat kan det påstås att en hävningsförklaring upphäver entreprenörens fullgörelserätt enligt entreprenadavtalet och innebär att beställaren får en frihet att anlita en annan entreprenör för fullgörelse. Hävningen medför en avveckling av avtalsförhållandet och de regler som ska tillämpas syftar till genomförandet av ett avvecklingsförfarande, men skapar inga självständiga rättigheter och skyldigheter för parterna.
Man kan sammanfattningsvis säga att efter en hävning är avtalets kvarvarande funktion begränsat till att avveckla parternas mellanhavanden på ett ordnat sätt.
Det är inte möjligt att endast häva en del av ett entreprenadavtal. Regelverket bygger på att hela avtalet hävs. För hävning av endast delar av ett entreprenadavtal erfordras överenskommelse mellan parterna.
Som allmän utgångspunkt gäller att det kontraktsbrott som åberopas som grund för hävning av ett avtal skall ha någon form av väsentlig betydelse för den hävande parten. Ibland talas det om den s.k. kontraktsbrottsprincipen, d.v.s. ett väsentligt kontraktsbrott erfordras för att rättfärdiga en hävning. De hävningsgrunder som är uppräknade i AB 04 är emellertid inte konsekventa i detta avseende och det är inte alla uppräknade hävningsgrunder som är förenade med ett väsentlighetskrav. Detta kan innebära tolkningssvårigheter och medför att varje hävningssituation får bedömas från fall till fall.
Utgångspunkten är att en hävningsgrund kan föreligga oavsett vållande hos motparten. Hävningsbefogenheten är följaktligen i de flesta fall oberoende av orsakerna till den bristande fullgörelsen.
Av bestämmelserna i AB 04 8 kap. 1 och 2 §§ följer att en hävning ska vara skriftlig. Detta gäller om de i AB 04 nämnda hävningsgrunderna skall åberopas. Det är dock osäkert om skriftlighetskravet också gäller beträffande en hävning som vidtas med stöd av en annan grund, utanför bestämmelserna i AB 04.
Enligt köplagen går ett meddelande om hävning på mottagarens risk. Detta får anses var ett uttryck för en allmän princip som även gäller i entreprenadsammanhang. Detta betyder att en hävningsförklaring som utgångspunkt inte behöver delges mottagaren.
En hävningsförklaring är en ensidig rättshandling. Enligt avtalslagens regler kan en hävningsförklaring återtas till dess att mottagaren har fått del av den. Högsta domstolen har uttalat att det följer av allmänna principer att en hävningsförklaring som mottagits av motparten som regel inte kan återtas utan motpartens medgivande, NJA 2006 s. 120.
Av allmänna avtalsrättsliga principer följer att en beställare är skyldig att reklamera en entreprenörs avvikelse från avtalat utförande. Detta betyder att en erinran om detta kan vara nödvändig innan en hävningsförklaring genomförs. Under alla förhållanden är det lämpligt – för att undvika risken att en beställare genom passivitet förlorar rätten till hävning på grund av kontraktsbrott från entreprenörens sida – att anmärka på sådant som man uppfattar som kontraktsbrott.
Om en hävning genomförs utan att en beställare först har reklamerat ifrågavarande kontraktsbrott, bör den mottagande entreprenören påtala detta genom att i sin tur reklamera hävningsförklaringen i dessa delar. Görs ingen reklamation, kan entreprenören anses ha accepterat hävningsförklaringen som sådan.
Efter en hävning ska ett avräkningsförfarande påbörjas, 8 kap. 5 §. Värdet av utförd del av entreprenaden ska gottskrivas entreprenören och värderingen ska ske med hänsyn till beskaffenheten av det utförda arbetet och på grund av kontraktssumman som värde på kontraktsarbetena i dess helhet. Följden blir att entreprenören aldrig kan erhålla mer än kontraktssumman. Detta medför i sin tur att den eventuella felkalkylering som en entreprenör kan ha gjort fullt ut drabbar entreprenören vid värderingen.
Grundläggande för värderingen är det utförda arbetets beskaffenhet. Förekommande fel och brister kommer därför att påverka det belopp som gottskrivs entreprenören. Detta betyder att värderingen i stort sett kommer att få samma roll som en besiktning som inte blir av på grund av hävningen.
Om parterna efter en hävning inte kommer överens om värdet av levererad del av entreprenaden, kan en värdering utföras av en nämnd, 8 kap. 5 § 5 st. Beträffande denna värdering gäller samma synsätt som för en besiktning, d.v.s. den har inte slutlig rättsverkan. Parterna kan alltså vid en tvist föra bevisning i den utsträckning som är lämpligt för att styrka sin uppfattning om värdet av utförd del av entreprenaden.
Beställaren är efter en hävning berättigad att själv utföra återstående arbeten eller att låta dessa utföras av någon annan till det pris som kan erhållas utan föregående upphandling i konkurrens. Återstående arbeten kan alltså utföras på löpande räkning. Den förlust som beställaren åsamkas anses motsvara den prisskillnad som uppkommer mellan den ursprungliga entreprenaden och priset för den nya.
De förseningar av entreprenaden som förelåg vid tiden för hävningen ska beaktas vid gottskrivningsförfarandet enligt 8 kap. 5 §. Följaktligen ska ett avtalat förseningsvite hänföras till värderingen av entreprenaden. Försening i anledning av hävningen, d.v.s. sådan försening som uppkommer efter hävningen, räknas som skada på grund av hävningen enligt 8 kap. 6 §.
Det skadeståndsansvar som entreprenören har vid beställarens hävning är strikt. Skadestånd utgår alltså normalt med fullt belopp till storleken av påvisad skada.
Entreprenörens ansvar under garantitiden börjar löpa från dagen för hävning, AB 4 kap. 10 §. Entreprenören har alltså ett ekonomiskt ansvar för fel som uppträder efter hävningsförklaringen och inom garantitiden. Däremot har entreprenören ingen rätt att utföra erforderliga felavhjälpanden utan alltså bara en betalningsskyldighet för kostnaderna.