Hoppa till huvudinnehållet
Artiklar

Revidering av byggbranschens standardavtal

06 april 2017

Landahls medarbetare Peter Degerfeldt har skrivit en expertkommentar i Blendow Lexnova där han skriver om revidering av byggbranschens standardavtal.


Byggbranschens standardavtal är föremål för revidering. Ett revideringsarbete har inletts av branschen och denna expertkommentar syftar till att informera något om revideringsarbetet och bakgrunden till byggbranschens standardavtal.

Som säkert är väl bekant är den svenska entreprenadrätten delvis lagreglerad. Konsumenttjänstlagen reglerar förhållandet mellan en konsument och en entreprenör. Konsumenttjänstlagen innehåller elva avslutande paragrafer som särskilt reglerar småhusentreprenader, d.v.s. när en konsument uppför ett småhus från så att säga ”grunden”. Konsumenttjänstlagen i övrigt reglerar förhållandet mellan konsumenten och entreprenören vid renoveringsarbeten. På det ”kommersiella” området saknas helt lagregleringar. Detta skiljer sig åt från vissa andra länder (Tyskland har t ex en ”entreprenadlag”). I Sverige är området reglerat via branschens egna standardavtal. Först och främst tänker man då på Allmänna Bestämmelser för bygg-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB), vars senaste version kom 2004 (AB 04). AB kan sägas vara en central entreprenadrättslig bas inom svensk rätt. AB syftar till att användas i avtalsrelationen mellan beställare och entreprenör. För denna så invigda läsekrets är det möjligen självklart, men det ska ändå påpekas att ett standardavtal naturligtvis måste åberopas för att gälla i sin helhet mellan avtalsparter.

Den svenska entreprenadrätten kan sägas ha tagit sin form i slutet av 1800-talet. År 1893 kom en kunglig förordning rörande statens upphandlings- och entreprenadväsende. I början av 1900-talet började Svenska Teknologföreningen att utveckla allmänna bestämmelser. Den första utgåvan av AB kom 1954 och kallades för AB 54. AB har sedan reviderats med jämna mellanrum; 1965, 1972, 1992 och nu senast 2004. AB, eller snarare byggbranschens standardavtal i sin helhet, hanteras idag av Byggandets Kontraktskommitté (BKK). I BKK sitter representanter för beställare, entreprenörer och tekniska konsulter via sina branschorganisationer (t.ex. Sveriges Byggindustrier, Fortifikationsverket, SABO m.fl.). Inom BKK förhandlas byggbranschens standardavtal fram mellan dessa branschorganisationer. Utöver AB har BKK de senaste decennierna även förhandlat och tagit fram standardavtal som är tänkta att användas inte bara i avtalsrelationen beställare och utförandeentreprenör. Sedan 1974 har Allmänna Bestämmelser för totalentreprenad (ABT) funnits. I dess ursprungliga form var ABT 74 egentligen bara ett ”påhäng” till AB 72. Det första riktiga standardavtalshäftet med avseende på ABT var ABT 94. Detta reviderades genom ABT 06. Byggbranschens standardavtal är tänkta att täcka hela kontraktskedjan. Således finns det ett särskilt standardavtal att använda vid upphandling av teknisk konsult (ABK). Det finns också ett köprättsligt dokument (ABM) som är tänkt att användas för köp av byggmaterial. Samtliga dessa standardavtal är således framförhandlade i BKK och detta har skett i samråd med försäkringsbranschen gällande det så viktiga försäkringsskyddet som finns kopplat till de flesta entreprenadåtaganden. Det ska dock understrykas att försäkringsbranschen inte är en part i BKK och således inte förhandlar avtalen. Vidare ska påpekas att Sveriges Byggindustrier och ett antal andra branschorganisationer för främst installatörer har förhandlat fram ett ”påhängsavtal” till AB och ABT. Detta ”påhängsavtal” (AB-U och ABT-U) behandlar entreprenörens relation med sin underentreprenör. BKK brukar framhålla att standardavtalen är orsaken till att den svenska entreprenadrätten på den kommersiella sidan inte blivit föremål för särskild lagstiftning. Standardavtalen åberopas i många avtal och är allmänt kända och spridda i branschen. Det går dock inte att påstå att standardavtalen alltid åberopas mellan avtalsparterna och vissa entreprenadåtaganden kan sägas vara ”standardavtalslösa” och får istället lösas med ledning i den dispositiva rätten.

Som framgår ovan har standardavtalen, och främst då AB, varit föremål för regelbundna revideringar med ett intervall om 10-20 år. Det är nu dags igen. BKK har inlett ett revideringsarbete. Revideringsarbetet föregicks av planering och av att BKK inhämtade synpunkter från byggbranschens parter angående en revidering. Detta skedde bl.a. genom några olika konferenser varav den första gick av stapeln i februari 2015. Den första konferensen bar namnet ”Tio år med AB 04” och syftade till att uppmärksamma AB:s tioårsjubileum och summera erfarenheterna från standardavtalet och dessutom fördjupa kunskapen om avtalet. Vid den aktuella konferensen diskuterades också dels ”problem” med AB, dels revidering av AB. Vid konferensen var en stor fråga huruvida avsteg från AB var något positivt eller negativt för avtalsrelationen mellan beställare och entreprenör. Föga överraskande gick åsikterna isär. Mest negativa var entreprenörerna till avsteg. Entreprenörerna menade att avsteg försämrade deras möjligheter att kalkylera sina anbud och medförde ökad osäkerhet i anbudsgivningen. Många entreprenörer uppfattade att beställare ofta ville flytta över riskerna till entreprenörerna och det i strid med AB:s partsförhandlade regleringar.

I april 2016 avhölls en ny konferens i BKK:s regi. Konferensen skedde som en ”kick off” för en revidering för de allmänna villkoren AB 04 och ABT 06. Vid den aktuella konferensen presenterades bl.a. en tidsplan för revideringen. Under 2016 har BKK hämtat in synpunkter från jurister och praktiker på hur de uppfattar AB och vad som behöver förbättras. BKK har utsett en arbetsgrupp som ska utföra själva revideringsarbetet. BKK har även utsett en juridisk sekreterare, advokaten Staffan Myrdal, som bl.a. har till ansvar att upprätta texterna i de nyreviderade standardavtalen.

Orsaken till att viss möda ska läggas på formuleringarna i bestämmelserna är att standardavtalen har under senare år varit föremål för prövning i domstol vid ett flertal tillfällen. Högsta domstolen har bl.a. i NJA 2013 sid. 271 (se T 2394-11) punkterna 6 och 7 givit en konkret tolkningshjälp till standardavtalen. Många av bestämmelserna i standardavtalen har varit – och är alltjämt – oklara och i viss mån oprecisa. Högsta domstolens avgöranden har också i vissa fall – för att inte säga i många fall – gått på tvärs emot branschens egen uppfattning om bestämmelsens innehåll. Det ska dock framhållas att det inte är en helt lätt balansgång att skriva om bestämmelserna. Standardavtalen används ju också av ”lekmän” – det vill säga olika typer av byggchefer och projektledare som sitter och så att säga ”förhandlar i byggboden” och utan juridiskt stöd använder AB eller ABT samt upprättar kontrakten. Dokumentet måste ju framledes även fungera för dem och på den ”nivån”. En fråga som också ska behandlas vid revideringsarbetet är säkerligen frågan om avsteg. För egen del tror jag att införa ytterligare regleringar, utöver de fasta och täckbestämmelser som infördes i AB 04, riskerar att ”krångla” till avtalen för mycket.

Den som så önskar kan lämna synpunkter och tankar och funderingar direkt till BKK om vad och hur revideringen av enskilda bestämmelser ska gå till. BKK:s förhoppning är att de nya villkoren ska vara på plats under 2019 eller 2020.