Hoppa till huvudinnehållet
Artiklar

Ny HD-praxis om omfattningen av försäkring mot vite

11 januari 2019

Peter Degerfeldt har skrivit en expertkommentar i Blendow Lexnova om ny HD-praxis om omfattningen av försäkring mot vite.


Inledning

En central frågeställning inom byggbranschen är entreprenadens färdigställandetidpunkt. Byggproduktionen är i dag ofta hårt tidspressad. Entreprenadens färdigställandetidpunkt förenas regelmässigt med en vitesklausul. I AB 04 och ABT 06 regleras vitet i kapitel 5 § 3. Översiktligt och sammanfattningsvis stipulerar kapitel 5 § 3 att vid försening ska entreprenören utge avtalsenligt vite. Storleken på vitet är således inte reglerad i bestämmelsen, utan det är upp till parterna att avtala om ett vitesbelopp eller en procentsats (annorlunda är det i underentreprenadavtalen; där stipuleras t ex ett vite om 1 procent beräknat på kontraktssumman och vitet ska minst uppgå till 5 000 kr, se punkt 7 i AB-U 07 respektive ABT-U 07). Vitet ska enligt bestämmelsen i 5 kap 3 § utges för varje påbörjad förseningsvecka. Tar beställaren entreprenaden i avsett bruk innan entreprenaden är färdigställd ska vitet jämkas i skälig mån och har beställaren haft en ”icke oväsentlig ekonomisk nytta av annat ibruktagande av entreprenaden eller del därav” ska också jämkning ske. Eventuella anspråk på vite ska enligt bestämmelsen vara av beställaren framställt skriftligen inom tre månader från det att entreprenaden godkänts, i annat fall är viteskravet förfallet. Vad som gäller om inte slutbesiktning sker, och avlämnandet sker på annat vis än ett godkännande vid besiktning, så blir det enligt min mening mer oklart, i ljuset av NJA 2015 s 862. Då är det möjligt att annan tidsfrist för framställandet av kravet gäller. I sådana fall är det väl troligen fråga om skälig tid. Högsta domstolen (HD) har prövat några vitesklausuler som förekommit inom byggbranschen, se NJA 2010 s 629 (förlorad huvudnyckel) och NJA 2012 s 597 (konkurrerande skadeorsaker).

HD har den 29 oktober 2018 kommit med ett beslut (Ö 5051-17) som berör en vitesklausul i byggbranschen. Men framförallt var det fråga om tolkning av försäkringsvillkor och om viteskrav är undantagna i försäkringarna som finns kopplade till byggbranschen. 

Bakgrunden i målet

En entreprenör hade fått i uppdrag att uppföra en skola i en kranskommun till Stockholm. Entreprenören var upphandlad som totalentreprenör och som avtalsmoment var ABT 06 avtalat.

Det ålåg således entreprenören att inte bara bygga, utan även projektera byggnationen. Eftersom projektering ingick anlitade entreprenören en teknisk konsultbyrå. Mellan entreprenören och konsulten avtalades ABK 09.

Konsulten genomförde sin projektering och levererade handlingar till entreprenören. Det får väl antas att konsulten levererade olika ritningar, beräkningar, byggbeskrivningar etc.

Entreprenören byggde efter handlingarna. Det visade sig dock föreligga fel i aktuella handlingar och dessa var tvungna att omarbetas. Detta medförde att entreprenören inte kunde färdigställa entreprenaden i avtalad tid.

Entreprenören blev tvungen att utge förseningsvite till sin beställare till ett belopp om ca 2,7 milj. kr. Entreprenören vände sig till sin avtalspart, konsulten, och krävde tillbaka beloppet som ett skadestånd. ABK 09 stipulerar i 5 kap 1 § att konsulten ansvarar för skada som konsulten orsakar sin uppdragsgivare. Förutsättningen är att konsulten varit vårdslös. Det framgår också av kommentaren till bestämmelsen i ABK 09 till kap 5 § 1 (och NJA 2007 s 35) att skadeståndsansvaret även avser ekonomiska skador.

Det åligger en konsult enligt ABK 09 att ha en konsultansvarsförsäkring för att täcka skadeståndsansvaret i 5 kap 1 §. Konsulten vände sig därför till sitt försäkringsbolag, IF, och åberopade att försäkringen skulle gälla för det skadeståndskrav som konsultens uppdragsgivare, entreprenören, krävde av konsulten.

IF invände dock att försäkringen inte täcker dylika krav. IF åberopade ett försäkringsvillkor som lyder att ”försäkringen omfattar inte böter, vite eller straffskadestånd (punitive damages) såvida det inte är fråga om sådan skadeståndsskyldighet som bortsett från benämningen böter, vite eller straffskadestånd omfattas av denna försäkring”.

Konsulten väckte talan mot försäkringsbolaget och yrkade att IF skulle utge försäkringsersättning för den aktuella vitesersättningen som entreprenören utgivit och i sin tur krävt av konsulten. 

”Hissen till HD”

Tingsrätten hänsköt tolkningsfrågan av försäkringsvillkoret direkt upp till HD, jämlikt 56 kap 13 § rättegångsbalken. 

Frågan till HD

Tingsrätten ställde frågan om den av IF åberopade bestämmelsen innebär att konsulten inte är berättigad till ersättning ifrån IF för den ersättning som konsulten betalat till entreprenören som kompensation till entreprenören för det vite som entreprenören betalat till sin beställare. Med andra ord var frågan i målet om aktuellt skadestånd, som grundade sig i ett förseningsvite för uppdragsgivarens (entreprenörens) del, var undantaget konsultens försäkringsskydd. 

HD:s skäl för sitt beslut

HD inledde med att i allmänna ordalag gå igenom vad en ansvarsförsäkring innebär och hur sådana försäkringsavtal ska tolkas. HD konstaterade att aktuell försäkring syftar till att skydda försäkringstagaren emot skadeståndskrav. HD slog fast att försäkringsvillkor ska i första hand tolkas enligt sin ordalydelse. När ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar eller om ordalydelsen inte ger besked alls måste ledning sökas i systematiken och de övriga försäkringsvillkoren. Andra faktorer kan också enligt HD få betydelse, som t ex villkorets syfte och vad som ”sakligt sett är en förnuftig och rimlig reglering”. Vilka faktorer som ska vara utslagsgivande kan dock inte enligt HD anges generellt, utan det får avgöras utifrån en helhetsbedömning i det enskilda fallet.

HD konstaterade sedan att det aktuella och omstridda försäkringsvillkoret saknade definition i vad som avses med böter, vite eller straffskadestånd. HD lade därför en allmän kontraktsrättslig definition till grund för sin bedömning, d v s att vite kontraktsrättsligt är att se som en i förväg avtalad ersättning för skada och att vitet kan fylla flera olika funktioner – som att t ex utgöra ansvarsbegränsning och/eller förenkla skadeståndshanteringen.

Skulle situationen inträffa att konsulten var förpliktad att betala förseningsvite till sin kontraktspart, entreprenören, för sen leverans av t ex handlingar så var det enligt HD klart att aktuellt försäkringsvillkor undantar ett sådant vite.

Aktuellt försäkringsvillkor var dock enligt HD oklart på punkten om villkoret innebar att även vite uteslöts som konsultens avtalspart, entreprenören, betalat till sin beställare.

HD konstaterade därefter att entreprenörens krav gentemot konsulten inte grundade sig på att konsulten var förpliktad att utge ersättning för någon form av förseningsvite. Kravet grundade sig i att konsulten gjort fel. Konsekvensen av att konsulten gjort fel blev att entreprenören var tvungen att utge förseningsvite till sin beställare. Det innebar i sin tur att ett skadeståndskrav uppstått i avtalsförhållandet konsult–entreprenör. Skadeståndsposten ska klassificeras som en ren förmögenhetsskada i förhållandet konsult–entreprenör.

HD menade därefter att det var möjligt, kanske t o m troligt, att IF i och för sig avsett att undanta aktuellt krav ifrån försäkringens omfattning. HD menade dock att det aktuella villkoret var för otydligt för att kunna tolkas på sätt att även vite som konsultens uppdragsgivare, entreprenören, tvingats utge till sin beställare skulle undantas.

HD avslutade sina skäl med att det vore varken förnuftigt eller rimligt att undanta dylika krav ifrån försäkringens omfattning.

Sammanfattning

Vid en sammantagen bedömning slog HD fast att aktuellt villkor skulle tolkas i enlighet med vad konsulten åberopat, d v s vitesundantaget i försäkringsvillkoret hindrar inte konsulten ifrån att erhålla försäkringsersättning.

Denna frågeställning har varit föremål för prövning mig veterligen en gång tidigare, i ett mål som avgjordes slutligt i Svea hovrätt, 2011-03-01 T 1479-10. Där blev utgången densamma.

En inte alltför vild gissning är att troligen kommer försäkringsbolagen ompröva och omformulera sina villkor i syfte att uppnå undantag ifrån denna typ av skadestånd.