Hoppa till huvudinnehållet
Artiklar

Köprätt – också en del av entreprenadjuridiken

01 februari 2018

Landahls medarbetare Peter Degerfeldt och Sophia Bark har skrivit en expertkommentar i Blendow Lexnova med rubriken “Köprätt – också en del av entreprenadjuridiken“.


Standardavtalen AB 04 och ABT 06 reglerar entreprenadåtagandet, antingen som utförande- eller som en totalentreprenad. ABK 09 är ett standardavtal som reglerar den tekniska konsultens åtagande. Entreprenaden (eller konsultåtagandet) är ju inte ett köprättsligt åtagande utan är ett arbetsbeting och som Högsta domstolen konstaterat i NJA 2013 s 271 (se särskilt punkterna 6 och 7) är entreprenadåtagandet komplext och skiljer sig ifrån ett köp av lös egendom på flera sätt, varför inte analogier med köplagen alltid låter sig göras när ett entreprenadavtal ska tolkas. Som exempel stipulerar ju köplagen en tvåårig reklamationsfrist (ansvarstid) emedan AB och ABT stipulerar en tioårig ansvarstid som inleds med en garantitid. Köplagen innehåller ju inte heller något garantiåtagande, utan detta får ju förhandlas fram i det enskilda avtalet. Entreprenadjuridiken förknippas starkt med tjänsteåtagandet. Det är, som säkert är väl bekant för denna läsekrets, föreningen Byggandets Kontraktskommitté (BKK) som arbetat fram dessa standardavtal.

Vad som är lätt att glömma bort är att byggsektorns avtalssystem, entreprenadjuridiken, även innehåller rena köprättsliga avtal. För att bygga eller anlägga behövs det ju material. BKK har t ex förhandlat fram standardavtalet ABM 07 - allmänna bestämmelser för köp av varor i yrkesmässig byggverksamhet. Vid ett översiktligt studium av ABM 07 är det att konstatera att den som vill leverera material till ett bygge är numer tvungen att lämna avsevärt mer förmånliga villkor än vad köplagen stipulerar. ABM 07 innehåller t ex en garantitid och en ansvarstid som kan sträcka sig så långt som elva år efter avlämnad vara. Således en avsevärd skillnad jämfört med köplagens tvååriga reklamationsfrist (ansvarstid). Utöver de standardavtal som BKK förhandlat fram finns det också standardavtal och tillägg till de standardavtal som förhandlats fram av BKK som förhandlats fram inom andra nivåer och organisationer inom byggbranschen än just BKK. (Det finns en bra sammanställning och möjlighet att ladda ned många av dessa tillägg etc på Sveriges Byggindustriers hemsida https://www.sverigesbyggindustrier.se/standardavtal.) För att återknyta till köprätten, och även påminna om att entreprenadjuridiken inte bara innehåller tjänsteåtaganden, avser vi i denna expertkommentar göra nedslag i standardavtalen AA VVS 09, allmänna leveransbestämmelser avseende VVS- och VA-material, och ovan omnämnt ABM 07.

AA VVS 09 är utarbetat av VVS-Fabrikanternas Råd, Svenska Rörgrossistföreningen och VVS-företagen (avtalet återfinns här: http://www.vvsfabrikanterna.se/aa-vvs) och är avsett att främst komma till användning vid handel mellan medlemsföretag i de tre organisationerna och i olika led dem emellan. Naturligtvis finns det inget hinder för andra parter än medlemsföretagen att använda AA VVS 09 om de finner att det är lämpligt. AA VVS 09 är av de förhandlande organisationerna tänkta att vara ett eget alternativ för att bättre passa deras medlemsföretag i deras handel. Vilket alternativ som är bäst recenserar eller pekar inte vi ut här, utan det får bli upp till den som ska handla upp att fundera igenom.

 ABM 07 och AA VVS 09 är snarlika, men det finns skillnader.

Några centrala bestämmelser i AA VVS 09 och paralleller till ABM 07

I det följande kommer några centrala bestämmelser i AA VVS 09 att kommenteras och i förekommande fall även jämföras med ABM 07. Sägs inte annat nedan är det AA VVS 09 som avses när punkter och bestämmelser kommenteras.

Leveransvillkor

Inledningsvis ska bestämmelsen om transport och mottagande i punkt 11 nämnas. Av denna framgår att det är säljaren som ombesörjer transporten och står risken för att varan skadas under transporten och säljarens avlastning. AA VVS 09 innehåller således ett leveransvillkor. Säljaren står för alla risker för såväl transporten av varan som avlastningen. Detta är av vikt för säljare som exempelvis låter ombesörja transporten genom anlitande av en transportör att ha i åtanke och särskilt vad som gäller dem emellan vid eventuell ersättning för skada. ABM 07 innehåller inget leveransvillkor. Avtalar inte parterna särskilt gäller således köplagen och dess regleringar angående riskens övergång.

ABM 07 och kommentaren till punkt 9 pekar särskilt på detta och nämner även att det finns särskilda leveransklausuler som anknyter till ABM 07 att avtala särskilt om, om parterna så önskar (eller tänker på…).

Vite

I punkt 20 föreskrivs en vitespåföljd vid säljarens försening av levererad vara. Om säljaren inte levererat varan vid avtalad tidpunkt och detta inte beror på omständighet hänförlig till motparten eller på omständighet utanför parternas kontroll, ska säljaren utge vite för förseningen. Vite utgår med 2 % av avtalat nettopris för varje påbörjad vecka som säljaren är försenad. Dock minst 1 000 kr men ska inte överstiga 20 % av varans pris. Rätten till vite bortfaller helt för det fall det skäligen kan antas att köparen inte lidit skada.

I motsvarande bestämmelse i ABM 07 (punkt 12) avseende försening med avlämnandet av varan, utgår vite med 2 % av köpesumman eller av den del av köpesumman som belöper på avtalad och försenad delleverans. Förseningsvitet utgår med minst 2 000 kr per påbörjad vecka och maximalt under tio förseningsveckor. Till skillnad mot AA VVS 09 ska vite utgå oavsett om köparen lidit skada eller inte. Köparen behöver således inte visa att förseningen orsakat någon skada.

Det kan noteras att varken AA VVS 09 eller ABM 07 innehåller någon bestämmelse avseende inom vilken tid köparen ska framställa krav på vite. Detta är annorlunda jämfört med AB, ABT eller ABK (se t ex AB 04 kap 5 § 3). En relevant fråga i sammanhanget blir om ledning kan hämtas från köplagen. Köplagen har ingen direkt tillämpbar vitesregel som kan ge vägledning. Såvitt gäller ABM 07 har i kommentaren till ABM 07 (Kommentarer till ABM 07, Linander och Rådberg, 2008, s 26) framförts att ledning kan hämtas från 29 § köplagen som stipulerar att köparen ska inom skälig tid efter det att köparen fick kännedom om avlämnandet framställa krav på skadestånd eller hävning med anledning av dröjsmålet. I brist på annan reglering ligger det väl närmast till hands att anse att bedömningen ska ske utifrån skälig tid på sätt som stipuleras i 29 § köplagen (se NJA 2013 s 271 där HD i punkterna 6 och 7 pekat på att, s a s, vid svårigheter att tolka byggbranschens standardavtal får allmänna obligationsrättsliga principer och allmänna rimlighetsresonemang läggas till grund för tolkningen av byggbranschens standardavtal).

I sammanhanget kan ifrågasättas vilken genomslagskraft en säljares åberopande av jämkningsregeln i 36 § avtalslagen skulle få mot bakgrund av de begränsningsregler som finns inskrivna om maxbelopp för vitet. Möjligen är utrymmet för jämkningsregeln något mindre med denna form av begräsningar i vitesbeloppen.

Hävning

I punkten 26 stadgas rätten för part att häva köpet avseende en vara som inte har avlämnats eller mottagits i rätt tid. Detta förutsätter att förseningen är av väsentlig betydelse för part och att motparten insett eller borde ha insett detta, vilket överensstämmer med de krav som förekommer i köplagen. Bestämmelsen avser partiell hävning och motsvarar första stycket i punkten 15 i ABM 07. Rätten till hävning av köpet i sin helhet regleras i punkterna 28 och 29 i och kan jämföras med punkterna 16 och 17 i ABM 07.

Bestämmelsen i punkten 29 reglerar rätten till skadestånd vid hävning. Denna är ömsesidig och kan tillämpas av både säljare och köpare. Den part som häver köpet har rätt till ersättning för skada som uppkommer efter hävningen. Dock innehåller skadeståndsregeln en begräsning på så sätt att skadeståndet inklusive annan ersättning på grund av förseningen enligt avtalet inte ska överstiga 20 % av leveransens värde. Det föreskrivs även en 10 dagars tidsfrist för hävning i punkten 30. Det kan noteras att någon liknande tidsfrist för när skadeståndskrav till följd av hävning ska framställas inte finns i ABM 07.

Ansvars- och garantitid (reklamationsfrist)

När det gäller säljarens ansvar för fel framgår av punkten 36 att ansvarstiden är två år. Det omnämns i punkt 36 att för det fall varorna är avsedda att användas vid entreprenad och köparen är entreprenör och där köparen kan uppvisa ett eget avtal med beställaren som utvisar ett femårigt garantiansvar utsträcks säljarens ansvar för fel under fem år. Det ska dock noteras att vissa produkter är undantagna detta femåriga ansvar (duschanordningar, värmepumpar m m). Dessa produkter har en tvåårig ansvars-/garantitid. Punkt 40 stipulerar vidare att ansvarstiden efter utgången av tidsfristerna i punkt 36 är tio år, men ansvaret avser endast väsentliga fel och vårdslöshet. Vad som i AA VVS 09:s mening avses med väsentligt fel och vårdslöshet utvecklas eller kommenteras inte närmare i AA VVS 09. Det kan noteras att något uttryckligt garantiansvar egentligen inte uttrycks i AA VVS 09, i varje fall enligt vår uppfattning. Punkt 37 i AA VVS 09 antyder dock att fråga är om ett garantiansvar och förhandlingsparten VVS-Fabrikanternas Råd är av uppfattningen att AA VVS 09 innehåller ett femårigt garantiansvar (se ovan åberopad hemsida).

ABM 07 är, till skillnad från AA VVS 09, något tydligare och saknar t ex undantag för vissa produkter. I punkt 20 i ABM 07 är ansvarstiden tio år räknat från varans avlämnande och inleds med en garantitid om fem år. För en vara som levererats till en entreprenad kan ansvarstiden utsträckas till elva år och garantitiden sex år efter varans avlämnande! Det är lång tid att stå risk för t ex en koppling som kanske kostar några kronor i inköp. Det framgår av ABM 07 att garantin innebär att det presumeras att felet är ursprungligt och det åligger säljaren att visa att fel inte föreligger. När bestämmelserna i ABM 07 förhandlades fram var dessa långa garanti- och ansvarsregler starkt ifrågasatta och hela byggvaruindustrin var inte beredd att ställa upp på detta samt att försäkringsbranschen hade synpunkter på detta.

ABM 07:s bestämmelser är närmast nog identiska med AB och ABT:s bestämmelser härvidlag och utgör således ett sammanhängande system. AA VVS 09 är starkt inspirerat av ABM 07. Bestämmelserna i AA VVS 09 kan upplevas som något mer komplicerade med undantag för t ex duschanordningar och dylikt. Med standardavtalet används frekvent och parterna som förhandlat fram det verkar tycka att det fungerar väl och förefaller i sin helhet nöjda.

Preskription

Bestämmelser om preskription återfinns i punkterna 51-53 och påminner om reglerna i standardavtalen för entreprenader. För säljarens fordringar avseende kontraktssumman eller mervärdesskatt är preskriptionstiden 22 månader räknat från entreprenadens godkännande (punkt 51) och för övriga fordringar 4 månader efter slutleverans respektive den dag då entreprenaden avlämnats (punkt 52).

I jämförelse med preskriptionsbestämmelsen i ABM 07 (punkt 29) är tidsfristerna i ABM 07 något förkortade. När det gäller okända fordringar kan konstateras att preskriptionstiderna skiljer sig åt. I AA VVS 09 är preskriptionstiden 10 år räknat från den dag då varan avlämnats medan motsvarande tid i ABM 07 är 2 år räknat från entreprenadens godkännande.

Tvistelösning

I punkt 63 finns bestämmelser om tvistelösning. Om parterna inte överenskommit om annat ska tvisten avgöras vid allmän domstol om det omtvistade beloppet inte överstiger 10 prisbasbelopp (prisbasbeloppet för år 2017 är 44 800 kr), dvs 448 000 kr.

I ABM 07 finns motsvarande reglering dock med skillnaden att tvist ska avgöras av allmän domstol om det omtvistade beloppet inte uppenbart överstiger 150 prisbasbelopp exklusive mervärdesskatt, dvs drygt 6,7 miljoner kr. Tvistelösningsklausulen i ABM 07 överensstämmer med 9 kap 1 § AB och ABT.


AA VVS 09 och ABM 07 utgör en viktig länk i byggsektorns avtalssystem och det ska således noteras att entreprenadrätt inte bara innehåller tolkning av tjänsteavtal, utan även köprättsliga avtal kan komma under bedömning och tolkning. Dessa avtal knyter dock an, och i många delar så är de samordnade, med entreprenadavtalens tioåriga ansvarstider och garantitider. I annat fall blir det nog i dag svårt att få leverera material till entreprenader. Av naturliga skäl har ABM 07 starkast koppling till AB och ABT, eftersom ABM 07 också är framförhandlat i BKK. Avslutningsvis kan nämnas att ytterligare en stor fördel med dessa standardavtal är att de innehåller försäkringsplikt för säljaren (säljaren ska ha en ”sedvanlig” ansvarsförsäkring uppgående till tvåhundra prisbasbelopp). Motsvarande regler finns inte i köplagen.