09 oktober 2018
Landahls medarbetare Peter Degerfeldt och Ola Thored har skrivit en expertkommentar i Blendow Lexnova som handlar om entreprenörens ersättningsskyldighet för åtkomst- och återställandekostnader.
Ett centralt kapitel i byggbranschens standardavtal, AB 04 och ABT 06 är kapitel 5 som är benämnt Ansvar och avhjälpande. Kapitlet hanterar och fördelar mellan beställare och entreprenör främst ansvaret för fel och skador. Det ska direkt sägas att femte kapitlet inte är det mest pedagogiskt upplagda kapitlet i AB eller ABT. Det är ett svårgenomträngligt kapitel där bestämmelserna är till del otydliga och svårtolkade samt att systematiken i aktuellt kapitel är svåröverskådligt. Fel är i standardavtalen AB och ABT definierade som att detta är en avvikelse som innebär att en del av en entreprenad inte utförts alls eller inte utförts på kontraktsenligt sätt. Vid bedömning om fel föreligger så knyter således standardavtalen tydligt an till parternas avtal (i förekommande fall det skriftliga kontraktet). Det saknas en definition av vad som utgör en skada i AB och ABT. Generellt och översiktligt kan sägas att en skada inom juridiken kan definieras som att det i allmänhet är en viss ofördelaktig effekt på en sak, person eller ett intresse (se t ex Juridikens termer, åttonde upplagan, Bergström m fl 1992). En skada kan således innebära att ett föremål förstörs eller förloras och skadan kan också vara av ekonomisk natur eller ideell.
Många entreprenader upphandlas som delade entreprenader, d v s beställaren har flera avtalsparter på plats samtidigt som utför arbete parallellt. Juridiskt föreligger då en uppenbar risk för att om det påstås fel eller att någon skadat t ex beställarens egendom att det är svårutrett att visa vem av de olika avtalsparterna som bär ansvar för felet eller skadan.
Ett klassiskt exempel är självklart badrumsentreprenaden, både inom nyproduktion eller enstaka ROT-projekt, där olika entreprenörer, rörmokare, plattsättare, elektriker m fl ska samsas om tiden och utrymmet. Det ska läggas ner och fästas avloppsrör som sedan ska gjutas fast, det ska anläggas golvvärme, det ska avjämnas, sedan appliceras tätskikt och sedan ytskikt m m, m m. Risken för friktion mellan arbetslagen och/eller rena krockar är uppenbar. Om nu beställaren handlat upp en delad entreprenad kan det, som ovan påpekats, finnas uppenbara problem att reda ut och hitta den ”skyldiga” till ett fel eller en skada som uppstår.
Inte ens efter avslutade entreprenader kan man helt andas ut om t ex tätskiktet visar sig inte fungera eller rördragningen blivit felaktigt utförd. Då måste man helt naturligt demontera och sedan återmontera andra entreprenörers i sig felfria prestationer för att kunna utföra sitt eget felavhjälpande. Både besvären, rollfördelningen och kostnadsansvaret ställs på sin spets. Det ska också noteras vad som inledningsvis anfördes att standardavtalen AB och ABT innehåller förvisso en definition av fel, men inte av skada samt att bestämmelserna i kapitel 5 är inte helt lättolkade.
För en dryg månad sedan, den 17 juli 2018, kom Högsta domstolen (HD) med ett beslut (mål Ö 4965-17) som förhoppningsvis kan minska friktionen och räta ut en del frågetecken framöver. Målet rörde en tvist mellan HSB i Malmö (beställaren) och Infjärdens Värme (entreprenören).
Beställaren hade handlat upp en delad entreprenad, för vilken ABT 94 skulle gälla.
Under garantitiden framträdde problem med avloppen och vid särskild besiktning bedömde besiktningsmannen att det förelåg fel som entreprenören svarade för.
Entreprenören bestred att fel förelåg men medgav avhjälpande, men med förbehåll att beställaren beredde åtkomst till de i byggnadernas golv ingjutna rörledningarna (samt med reservation för rätten att återkomma med ersättningskrav för sitt arbete). Entreprenörens entreprenad var själva rören. För att komma åt rören var man alltså tvungen att göra ingrepp i andra delar av byggnaden som inte omfattades av entreprenörens entreprenad.
Beställaren lät utföra åtkomstarbeten samt även nödvändiga återställningsarbeten efter utförda arbeten med rörledningarna. Beställaren var dock av uppfattningen att det inom ramen för entreprenörens felansvar låg även att utföra åtkomstarbetena samt återställandet. Mot den bakgrunden stämde beställaren in entreprenören till tingsrätten med yrkande om ersättning för sina kostnader för dessa arbeten, och gjorde gällande att det är avhjälpandekostnader som entreprenören enligt parternas avtal ska svara för.
Entreprenören bestred under invändningen att aktuella arbeten och tillhörande kostnader, åtkomsten till rören och återställandet efter reparation av rören, var att betrakta som en skada. I sådana fall ska 5 kap 14 § ABT 94 (5 kap 11 § i AB 04 respektive ABT 06) tillämpas. Aktuell bestämmelse innehåller bl a begränsningar i rätten till skadestånd. Skulle åtkomst- och återställande definieras som en skada åligger det inte entreprenören att utföra åtkomst- och återställandearbeten och dessutom kan beställaren i sådana fall maximalt erhålla ersättning för aktuellt arbete med 15 procent beräknat på kontraktssumman. Man skulle faktiskt kunna säga att i vissa sådana fall blir entreprenörens avhjälpandeskyldighet illusorisk. Å andra sidan kan också sägas att det kan vara väldigt betungande för en entreprenör som har ett begränsat åtagande att bryta upp ett stort antal golv med tätskikt för att komma åt t ex rör som installerats där. Detta ska särskilt ses i ljuset av att installationsentreprenörer inte särskilt ofta är företag av någon större storlek.
Beställaren och entreprenören samtyckte till att Malmö tingsrätt hänsköt frågan direkt upp till HD, jämlikt 56 kap 13 § rättegångsbalken.
”Är entreprenören skyldig att ersätta beställaren för kostnader avseende åtkomst till ledningarna och återställning efter utförda avhjälpandearbeten i rörentreprenaden fullt ut eller är ersättningsskyldigheten begränsad till 15 % av kontraktssumman, som följer av 5 kap 14 § ABT 94?"
Parterna önskade uttryckligen att HD inte prövade frågorna om grov vårdslöshet eller försäkringsskydd i 5 kap 14 § ABT 94.
Parterna var överens om att HD skulle pröva frågan under premisserna att fel har förelegat i av entreprenören utfört arbete och att denne har en skyldighet att avhjälpa, trots att man var oense om detta i tingsrätten.
HD inledde med att gå igenom besiktningsinstitutet i ABT (94) och entreprenörens rättighet och skyldighet att avhjälpa fel på egen bekostnad.
HD redogjorde därefter för hur tolkningen av byggbranschens standardavtal ska ske. Som denna läsekrets säkert vet har HD i ett flertal fall (se t ex NJA 2013 s 271) lagt fast hur tolkningen ska göras, det förtjänar dock att upprepas i även denna expertkommentar. Tolkning av ABT 94 (och byggbranschens standardavtal i övrigt) ska ske på objektiva grunder. Man ska även ta hänsyn till avtalets systematik och övriga avtalsvillkor, samt i slutänden ska avtalet tolkas i ljuset av den dispositiva rätten. Vid utrönandet av tillämplig dispositiv rätt får ledning även sökas i allmänna obligationsrättsliga principer och närliggande avtalstyper, främst den köprättsliga regleringen.
Slutligen konstaterar HD att det finns anledningar att beakta behovet av en rimlig balans mellan parternas rättigheter och skyldigheter, och man understryker särskilt att det är mildare/enklare/billigare att låta entreprenören avhjälpa själv och på egen bekostnad.
HD påpekade att entreprenörens skyldighet enligt ordalydelsen i 7 kap 25 § ABT 94 avser endast felet, d v s det icke-kontraktsenliga utförandet. Detsamma gäller 5 kap 17 § AB 04 och ABT 06, vilket överensstämmer i sak med 20 § konsumenttjänstlagen och 34 § köplagen.
HD redde noggrant i punkterna 22–36 ut hur avhjälpandeskyldigheten behandlats i allmänna ordalag i doktrinen, vidare i köplagen och även i aktuellt standardavtal.
Sammanfattningsvis kan konstateras att i) det är god läsning som rekommenderas för den juridiskt intresserade ii) HD konstaterade att vad som ska omfattas av avhjälpandeskyldigheten inte klart framgår av standardavtalet. HD konstaterade i punkt 37 att frågan vad som ska omfattas av avhjälpandeskyldigheten är endast knapphändigt behandlad i den entreprenadrättsliga litteraturen. HD pekade dock på ABM 07 (ett köprättsligt standardavtal som avses att användas vid köp av byggvaror och som således ingår i ”AB-familjen”). I punkten 24 i ABM 07 framgår att lokalisering- och återställandekostnader inte omfattas av någon skadebegränsningsregel. I det sammanhanget åberopade även HD Åke Rådberg och Bo Linnanders Kommentar till ABM 07 där författarna enligt HD uttryckte att syftet med aktuell bestämmelse var att kongruens skulle uppnås med AB 04 och att entreprenören enligt AB och ABT:s principer även skulle vara ansvarig för återställande- och avhjälpandekostnader. Detta stämde även väl överens enligt HD med motsvarande bestämmelser i motsvarande standardavtal i våra grannländer Danmark och Norge och det särskilt i ljuset av hur doktrinen i Danmark och Norge tolkat bestämmelserna.
I punkt 41 fastslår HD att det enligt den dispositiva rätten åligger entreprenören att svara för lokaliserings- och återställandekostnader; ett avhjälpande ska, såvitt kan förstås som huvudregel, komma till stånd utan kostnader för beställaren. Samma ska gälla för ABT 94.
HD kompletterar/argumenterar sedan för sitt ställningstagande genom att påpeka att entreprenören kan t ex begära förbesiktning, d v s att rören besiktigas innan tätskikt etc anläggs. I sådant fall finns en möjlighet att upptäcka felen tidigt och avhjälpandeskyldigheten blir då inte lika sträng.
HD fortsätter därefter med att i punkt 44 och 45 fastslå att entreprenörens skyldighet hänförligt åtkomst och återställande samt kostnader förknippade därmed enbart hänför sig till om detta varit förutsebart för entreprenören vid avtalets ingående och medfört en risk som entreprenören kunnat räkna med. HD påpekar också att kostnader och åtgärder ska ha ett direkt och nödvändigt samband med avhjälpandet samt att kostnader som oavsett skulle ha drabbat beställaren inte är ersättningsgilla.
Punkterna 44 och 45 är vid en första genomläsning enkla och logiska, men vid närmare analys, och särskilt när man försöker fundera mer praktiskt på hur skrivningarna ska tillämpas, så är de inte helt lättförståeliga. De är punkter i domskälen som kommer att vålla viss diskussion när de praktiskt ska tillämpas.
Avslutningsvis redogör HD för rätten till kostnadstäckning och man konstaterar dels att en grundläggande förutsättning är att det är försvarliga kostnader som står i rimlig proportion till varans värde, dels den skadelidandes skyldighet att begränsa sin skada. Detta sammantaget anses också följa av allmänna lojalitetsöverväganden inom obligationsrätten.
Dock konstateras sedan slutligen att beställarens anspråk på kostnadstäckning följer av 7 kap 25 § ABT 94 och är inte att se som en skada, jämlikt 5 kap 14 §, och inte heller underkastat den begränsningen.
Aktuell dom är välskriven – såklart – och går på ett pedagogiskt sätt igenom aktuell frågeställning; vad omfattas av entreprenörens avhjälpandeskyldighet? Avhjälpandeskyldigheten förefaller tämligen långtgående och kan vara väldigt betungande och sträng, särskilt för mindre entreprenadföretag. Mot den bakgrunden bör anbudspriserna gå upp; en större risk förefaller ligga på entreprenören. Men eftersom punkterna 44–48 i domen är något ”luddigare” så kommer detta säkerligen att ge upphov till diskussioner när praktiken/verkligheten tar över och pengarna ska slutförhandlas/fördelas i byggboden. Denna dom borde föranleda att fler entreprenörer utökar sitt försäkringsskydd och lägger till skydd mot åtkomst- och återställandearbeten. Vidare bör fler beställare kräva detta försäkringsskydd i sina avtal med entreprenörerna.
Man skulle också möjligen kunna fundera på om inte HD uttryckt sig något ”slarvigt” i punkten 50. Det förefaller, enligt vårt förmenande, som att HD tycks mena att entreprenören inte är skyldig att avhjälpa fel som är ”oväsentliga” (och det med hänvisning till 7 kap 18 § i AB 04 och ABT 06). Enligt vår tolkning är entreprenören även skyldig att avhjälpa fel som är oväsentliga, men under förutsättning att det inte uppstår för entreprenören ”oskäliga” kostnader eller andra oskäliga omständigheter föreligger.