Större entreprenader kan delas in i huvuddelar – något som ibland blandas ihop med etappindelning och annan skedesindelning av ett entreprenadåtagande. Vad innebär då en indelning i huvuddelar – när är det en fördel och när bör det undvikas, och vilka konsekvenser kan en sammanblandning leda till? Peter Degerfeldt ger sin analys med utgångspunkt i standardavtalen, särskilt AB 04/ABT 06 kap. 4–7, och drar paralleller till köplagens bestämmelser om successiv leverans.
I AB 04 framgår av begreppsbestämningarna med anmärkningar följande: ”Huvuddel: del av kontraktsarbetena som anges som huvuddel i kontraktshandlingarna och för vilken en angiven del av kontraktssumman fastställts.” Definitionen är densamma i ABT 06. I de bägge standardavtalen finns det därefter fyra bestämmelser där begreppet omnämns och de bestämmelserna återfinns i slutet av kapitlen 4–7.
Begreppet huvuddel infördes i AB 72 och definierades då som del av kontraktsarbetena som i kontraktshandlingarna angivits som huvuddel. I Motiv AB 72 (s 40) anges att det inte behöver framgå av kontraktet att entreprenaden är uppdelad på huvuddelar, utan det är tillräckligt att det i någon kontraktshandling anges så vara fallet samt att ”Huvuddelar med särskilda andelar i kontraktssumman är vid tillämpningen av detta kapitel att anse som fristående entreprenader” (s 204). Som framgår av nuvarande begreppsbestämning är den till del kompletterad i enlighet med vad som angavs i kommentarstexten i Motiv AB 72.
Begreppet återfinns inte i övriga standardavtal, ABK 09 eller ABM 07, som är framförhandlade inom Byggandets Kontraktskommitté. Inte heller kan begreppet explicit återfinnas i underentreprenadavtalen, AB-U 07 eller ABT-U 07, som är framförhandlade mellan Byggföretagen (tidigare Sveriges Byggindustrier) och ett antal olika underentreprenadorganisationer. Inte heller återfinns begreppet i konsumentprodukterna ABS eller Hantverkarformuläret.
Begreppet huvuddel kan inte heller återfinnas vare sig i konsumentköp- eller konsumenttjänstlagen. För egen del har jag heller aldrig stött på uppdelningen/begreppet i konsumententreprenader, utan huvuddelar får nog främst sägas vara förbehållet större ”kommersiella” entreprenadkontrakt.
Inom den dispositiva rätten i övrigt finns ett begrepp i köplagen som går, enligt mig, att jämföra med begreppet huvuddel i AB 04 respektive ABT 06, nämligen succesiv leverans. Succesiv leverans avhandlas i köplagens 44 och 56 §§. Aktuella bestämmelser i köplagen behandlar hävning och stipulerar att köparen respektive säljaren äger rätt att häva en delleverans enligt de bestämmelser som i övrigt gäller för hävning enligt köplagen (första stycket i respektive bestämmelse). Enligt andra stycket i bestämmelserna kan även parterna äga rätt att häva köpet i sin helhet för det fall att det kan befaras att avtalsbrotten kommer vara av väsentlig betydelse. Enligt Jan Ramberg m fl kommentar till Köplagen (tredje upplagan 2019) innebär ett köprättsligt avtal om successiv leverans att avlämnandet av varan ska ske vid olika tidpunkter (“efter hand”). Det är alltså sättet för varans avlämnande som är avgörande och det krävs inte att avtalets bestämmelser i övrigt är särskilt inriktade på varje delleverans. Det spelar ingen roll om bestämmelserna i övrigt är gemensamma, t ex på så sätt att betalning ska erläggas för varan i ett sammanhang. (Se stycke 9.4.1 i kommentaren.)
Enligt min uppfattning finns det således likheter mellan köplagens begrepp succesiv leverans som AB 04 respektive ABT 06:s begrepp huvuddel på sätt att bägge begreppen utgår ifrån ett ”separat/succesivt” avlämnande av varor eller, i AB/ABT:s betydelse, entreprenaddelar.
Ett entreprenadåtagande kan vara uppdelat i etapper vad gäller såväl olika byggnadsverk som olika tider. En etappindelning är dock inte en indelning i huvuddel. Under alla förhållanden sägs inget om i AB/ABT att etapperna ska behandlas var för sig (som ju bestämmelserna om huvuddel i slutet av kapitlen 4–7 stipulerar). En huvuddel enligt AB 04 och ABT 06 synes också uttryckligen, och som utgångspunkt, dela upp entreprenadåtagandet i separata avlämnanden.
Köplagens begrepp succesiv leverans utgår också enligt lagkommentaren ifrån separata avlämnanden. Köplagens bestämmelser om succesiv leverans omnämns också främst i samband med hävning av avtalet. Men hävningsreglerna är dock, enligt min bedömning i alla fall, helt olika i köplagen respektive AB/ABT. Jag återkommer längre ned något till hävningsfrågan.
Inledning
Beskrivningen i Motiv AB 72 är en god allmän beskrivning av begreppet, d v s en uppdelning av entreprenadåtagandet i huvuddelar innebär att respektive del egentligen ska hanteras som fristående entreprenader (Per Samuelsson använder motsvarande beskrivning av huvuddel på sid 267 i andra upplagan i sin kommentar till AB 04). Som ovan redan nämnts så framgår i slutet på kapitlen 4–7 att om kontraktsarbetena är uppdelade på huvuddelar så tillämpas bestämmelserna i respektive kapitel på varje huvuddel för sig. Man skulle kunna se/uttrycka det som att huvuddelar ger i stora delar ”separata kontrakt i kontraktet”.
Nedan kommer respektive kapitel och vad det kan innebära att kommenteras för sig.
Bestämmelsen i 4 kap 11 § innebär att det åligger entreprenören, med beställarens medverkan och bistånd, att upprätta tidplan för varje huvuddel för sig. Enligt 4 kap 2 § ska kontraktsarbetena vara färdigställda och tillgängliga för slutbesiktning eller avlämnade på annat sätt vid kontraktstiden utgång. Eftersom 4 kap 11 § stipulerar att om entreprenadåtagandet är uppdelat på huvuddelar ska varje bestämmelse tillämpas på respektive huvuddel så innebär det i) att respektive huvuddel ska separat anmälas som färdigställd, ii) och kan därefter komma, eller kommer troligen, avlämnas vid separata tidpunkter och för sig. Ansvars- och garantitider löper för respektive huvuddel (om inte annat avtalas). Hinder och grunder för förlängning av kontraktstiden samt formaliabestämmelserna kring åberopande av hinder (4 kap 3 och 4 §§) ska bedömas separat för sig. Forceringsbestämmelserna (4 kap 6 §) ska i formell mening också behandlas för sig. Vilket kan, som Samuelsson a a också noterar, innebära att beställaren är förhindrad att t ex begära forcering av huvuddel a för det fall att huvuddel b är försenad. I formell mening är det ”bara” möjligt för beställaren att begära forcering av huvuddel b och någon skyldighet att forcera huvuddel a föreligger inte i det läget.
Av 4 kap 11 § andra stycket framgår vidare att om kontraktstiden för huvuddel a ska jämkas kan jämkning av kontraktstiden för huvuddel b bara ske i den mån huvuddel b är beroende av huvuddel a. För det fall det ställs på sin juridiska spets vem som bär bevisbördan för detta samband torde det vara entreprenören som bär denna (se även Samuelsson a a).
I likhet med vad ovan angivits stipulerar 5 kap 23 § första stycket att i den mån huvuddelar avtalats tillämpas bestämmelserna i 5 kap på respektive huvuddel för sig. Detta får t ex till följd att om huvuddel a är avlämnad så har ansvars- och garantitid för den huvuddelen börjat löpa samt att försäkringsplikten övergått på beställaren. Men är huvuddel b under produktion så löper entreprenadtiden för den delen och försäkringsplikten för b ligger således på entreprenören. Sägs inte annat så är ev vite avtalat för respektive huvuddels färdigställandetid.
Andra och tredje stycket i bestämmelsen behandlar också just vite och dess beräkning. Enligt andra stycket ska inte vite utges för efterföljande huvuddel om den efterföljande huvuddelen är beroende av färdigställandet av en tidigare huvuddel. För det fall att entreprenaden är uppdelad på huvuddelar så kan således beställaren ”bara” erhålla vite för huvuddel a för det fall att färdigställandet av huvuddel b är beroende av huvuddel a. Som Samuelsson konstaterar kan förseningsvite med andra ord bara utkrävas för den försening som rör den första huvuddelen (a a sid 363). Tredje stycket innehåller en avräkningsregel som stipulerar att i den mån vite erlagts för försening av huvuddel så skall eventuellt vite för kontraktsarbetena i sin helhet avräknas för vitet som utgivits för huvuddelen.
Det är nog inte ovanligt att avsteg från dessa huvudregler avtalas. Det är i alla fall vanligt förekommande att avsteg sker vid etappindelningar på sätt att det anges i AF/kontrakt att ”viten kan uttas oberoende av varandra”.
6 kap 24 § stipulerar likaledes att om kontraktsarbetena är uppdelade i huvuddelar så tillämpas bestämmelserna i 6 kap på respektive huvuddel för sig. Tillämpningen torde inte vålla några egentliga bekymmer. Det som är att notera är att det inte föreligger några hinder att för en beställare låta en hel huvuddel avgå (avbeställning).
7 kap i AB/ABT hanterar besiktning, rubricerar och fastslår syftet med besiktningar som sker under olika tidpunkter av en entreprenad. Bestämmelserna i 7 kap ger också en ”manual” och olika formaliaregler som – främst – besiktningsmannen ska förhålla sig till. För det fall att parterna avtalat om huvuddelar ska därmed varje huvuddel bli föremål för besiktning. Det förekommer ofta att parterna vid etappindelningar av en entreprenad kommer överens om en gemensam ansvars- och garantitid. Det är nog inte ovanligt att så även sker i den mån huvuddelar avtalas. AB 04 och ABT 06 utgår ifrån att en entreprenad slutbesiktigas. För det fall att ingen slutbesiktning sker får bestämmelserna i övrigt tillämpas på respektive huvuddel och så framgår ju även uttryckligen av 4–6 kap.
Enligt köplagen är det möjligt att häva en delleverans (44 och 56 §§). Varken AB 04 eller ABT 06 innehåller några bestämmelser i hävningskapitlet (8 kap) ang huvuddel. I 8 kap återfinns således ingen liknande bestämmelse som återfinns i slutet av 4–7 kap, d v s för det fall att avtalet är uppdelat på huvuddelar ska bestämmelserna i respektive kapitel tillämpas på huvuddelen i sig.
En slutsats av detta kan vara att det är inte möjligt att häva enbart en huvuddel, utan då måste entreprenadavtalet i sin helhet hävas (till skillnad emot ”avbeställningsfallet” som ovan kommenteras).
Systematiken i AB 04 och ABT 06 synes tala för att hävning av enbart en huvuddel inte är möjlig. Men det ska då noteras att AB 04/ABT 06 i sådana fall avviker ifrån och är annorlunda beskaffat i förhållande till köplagens bestämmelser om succesiv leverans – där det finns möjlighet att häva just en delleverans.
En indelning i huvuddelar i konsumententreprenader är, enligt min bedömning, som utgångspunkt olämplig. En indelning av huvuddelar är förbehållet större och mer omfattande entreprenader. Som ovan också påpekats omnämns huvuddel varken i ABK 09 eller ABM 07. Det har enligt mig sin naturliga förklaring i att ett konsultåtagande/projektering i allmänhet bygger på att konsulten färdigställer bygghandlingarna åt beställaren. Därefter väljer beställaren att utförandet av byggnationen är lämplig att dela in i huvuddelar i förhållande till entreprenören. Någon naturlig uppdelning i huvuddelar är därför inte på sin plats i ABK 09. Vad gäller ABM 07, som är ett köprättsligt avtal, så kan begreppet succesiv leverans ”flyta” in via köplagens regler.
En indelning i huvuddelar enligt AB 04/ABT 06 förekommer ”då och då” i entreprenadkontrakt. Det är, enligt min erfarenhet, dock avsevärt vanligare med etappindelningar. Frågan är då varför inte huvuddelar används oftare? En orsak jag hört ifrån beställare är att de upplever att t ex viten etc kan begränsas i och med en indelning i huvuddelar. Enligt min uppfattning är det en farhåga som egentligen är obefogad.
Huvuddelar är användbart för det fall att beställaren t ex önskar ta vissa delar av entreprenaden i omedelbart bruk efter den delens färdigställande. Det kan ju tänkas att beställaren ska lämna en ”halvfärdig” del vidare till annan kontraktspart (hyresgäst/tomträttshavare etc) som ska bygga vidare på arbetena. Eller att beställaren önskar få in vissa hyresgäster eller ta separata och avskilda delar i bruk. Då kan ju huvuddelar vara bra att använda sig av för att därigenom få separata och ”snabba” avlämnanden.
En uppdelning i huvuddelar kan ju också innebära t ex att riskerna kan fördelas annorlunda och mer ”nyanserat” på sätt att t ex huvuddel a har ett vite om 100 kr emedan huvuddel b har ett vite om 200 kr vid försening. Eftersom AB/ABT är ”förberett” för indelning i huvuddelar så innebär det att kontraktet och risker är som utgångspunkt tydligare än vid t ex en etapp/skedesindelning eller där motsvarande begrepp åberopas och används.
En indelning i huvuddelar kräver dock viss tydlighet så att det framgår att det verkligen är fråga om huvuddelar. Det måste ju tydligt t ex framgå färdigställandetid och kontraktssumma för respektive huvuddel samt hur viten behandlas på respektive huvuddel. Blir kontraktet otydligt härvidlag, t ex att bara en gemensam kontraktssumma för hela åtagandet anges, så kan ju oklarheter uppstå vid tolkningen och beräkningen av t ex en vitesklausul för det fall att huvuddel a, men ingen övrig huvuddel eller helheten inte i övrigt är försenad.